Nu känns det som det börjar bli vinter, det enda som saknas är lovet för det va inte allt för kul att cykla hem från skolan idag. Jag har aldrig vart med om att det har vart så svårt att komma hem från skolan nån gång. Som tur så gav jag mig inte utan jag satt kvar och trampa även om mina däck slira och hade sig. Ibland är det bra att va så envis som bara jag
kan vara ibland.
 
Förövrigt är det 1 år sen allt va bättre än bäst, jag såg kort på de förrut. Varför blev allt som det blev kan man fråga sig och jag har faktiskt inget svar på de. Jag vet bara att de va då alla va glada och älskade varandra och nu är det typ tvärt om. Jag saknar Oss, vi och allt men det är inget att göra åt de nu. Det är som det är och kommer antagligen fortsätta att vara så här det är väldigt synd och svårt att inse men jag glömmer aldrig hur roligt vi hade <3