Ingenting blir som man hoppas, ingenting blir som man tänkt.

Jag trodde allting va en början på något fantastiskt, men det va ett slut på något underbart.
Något underbart jag aldrig kommer glömma.

Tiden innan jul.
Jag saknar den. Det va då allt va som underbarast.
Veckorna gick ut på att längta till helgen, helgen då allt va så jävla roligt. Helgen då man glömde alla tråkigheter, satt på en moppe frös ihjäl, fast man hade alla tröjor, vantar & halsdukar man hade på sig.

Tiden innan jul, det va då alla fatta skämt. Vi vräkte ur oss halvelaka kommentarer, alla skratta. Ingen tog åt sig, vi skojade ju bara.

Det va den tiden då vi inte gjorde något alls, ändå började vi alltid göra något pissekul ändå.

Det är tiden innan jul jag vill ha tillbaka, det är tiden innan jul jag saknar mest.


Nu, ungefär ett år senare.
Ingenting funkar, alltid är det minst två som är lite halvovänner, och en är alltid sur. En fattar inte skämt, och allt har plötsligt blivit så allvarligt & tråkigt.

Nu mera är det spänt mellan oss, vi har ingenting att göra, vi kan inte slappna av och va oss själva.

Vi har blivit mognare, kan inte tramsa runt som innan jul. Varför inte?

Det är som om alla har bytt personlighet. Visst, vi är ett år äldre, men borde vi inte ha roligare än för ett år sen?




Jag vet..
..att vi kan, frågan är bara om vi vill. Vill vi göra denna höstern/vintern mycket bättre än förra höstern/vintern?

Minns ni Hede? Det va roligt, riktigt roligt! Det va faktiskt bland det roligaste vi har gjort.
Då kunde vi slappna av, va oss själva, ha kul. Även innan ni tog fram filmkameran.

Jag tror det är det vi behöver, något ställe att va på, där det är stendött, där ingen kan se hur töntiga vi är, där ingen kan se hur roligt vi har tillsammans.

Jag vill mer än allt annat, att allt ska bli som det va innan jul.

Vi ska börja planera en ny hede-helg. Vi behöver det! För denna hösten/vintern, ska bli bättre än förra. - Det går, om vi bara vill.

Loviisa